Julia Sofia Backlund

Ni vet när man känner sig sådär orkeslös? När det känns som att tiden inte räcker till och som att man blir mer och mer trött för varje dag som går? Så kände jag för ett par månader sedan. Jag gick upp på morgonen och tänkte direkt att ”det finns ingen chans att jag orkar ta mig igenom den här dagen”. Jag var inte på något sätt olycklig men jag kunde heller inte sätta fingret på vad det var då jag aldrig känt så innan och inte hade något att jämföra med. Jag var trött på dagarna, trött på kvällarna och hade varje kväll ångest när jag gick och la mig för jag trodde jag skulle få för lite sömn och inte orka gå upp morgonen därpå. Hela tiden gick jag med gråten i halsen och tyckte synd om mig själv. Allting jag gjorde kändes tråkigt och tungt och jag kände att jag inte hade tid för mig själv eller tid att försöka luska ut vad allting kunde bero på då jag jobbade väldigt mycket och hela tiden hade fritiden planerad till punkt och pricka. Jag slutade träna, ta hand om mig själv och var dessutom en horribel flickvän och sambo... Men sedan kom måndagen den 10 augusti. Egentligen ingen speciell dag på något sätt men det är först nu när jag ser tillbaka som jag inser att det var den dagen, just det första träningspasset jag beslutade mig för att genomföra efter så lång tid, som var starten på min roliga resa. En resa där jag åter tagit kontroll över min kropp och mitt liv. Jag vaknar varje morgon med en härlig känsla i kroppen och går och lägger mig ivrig om att få träna nästa morgon. Det känns fantastiskt att se resultat så fort både psykiskt och fysiskt och jag strävar hela tiden efter att bli starkare på alla plan. Aldrig förr har jag känt mig främmande i min egen kropp och jag tänker heller inte låta det hända igen. 

Utav egen erfarenhet vet jag nu att träning är nyckeln till goda ting. Tränar man så vill man äta rätt. Tränar man så har man energi som räcker hela dagen. Tränar man så blir man stolt över sig själv. Tränar man så blir man lycklig helt enkelt.