2. Min pojkvän och mina vänner.
Ni som har läst bloggen ett tag vet att jag har en pojkvän. En andra hälft som jag älskar av hela mitt hjärta och som jag varit tillsammans med i över 2,5 år. Viktor och jag träffades första året på gymnasiet där vi gick samma linje och det dröjde inte mer än fem månader innan det blev vi. Just för tillfället letar vi lägenhet i stan, och har gjort det ett tag, men det går lite sisådär. Det finns mycket ledigt men det är svårt att få tag i något då köerna är väldigt långa, vilket är aningen påfrestande. Har velat flytta sen flera år tillbaka men det är först nu som det är möjligt och då vill man bara packa sina grjejer och sticka med en gång!
Om vi nu ska gå tillbaka till vad inlägget egentligen handlar om, alltså min käraste, kan jag passa på att säga att jag inte känner en mer kreativ och påhittig person. Viktor är bra på allt som har med skapande att göra och hade jag kunnat åstadkomma hälften av alla grejer han kan så hade jag varit nöjd. Sedan är han otroligt snäll, rolig och precis som jag - knasig. Vi har verkligen kul tillsammans och det tycker jag är extra viktigt. Kan man inte skratta tillsammans eller är rädd för att bjuda på sig själv och "fula sig" är det inget att bygga på. Man ska våga vara precis den man är när man är tillsammans med sin partner, det tror jag är nyckeln till ett lyckat förhållande.
En bild på oss tidigt i somras.
Mina vänner... Vart ska jag börja? Det finns så obeskrivligt många bra saker att säga om dessa flickor att jag tror ni skulle bli uttråkade av att läsa allt. Jag är lyckligt lottad som har så fina vänner runt omkring mig, vänner som jag kan lita på och som gör mig på bra humör och som alltid finns där om man vill prata. Jag har fyra fantastiska vänner i klassen (och utanför skolan också såklart!) som gör det värt att gå upp och åka iväg till skolan varje morgon. Jag har vänner som bor väldigt nära mig och som jag har känt nästan hur länge som helst. En utav mina allra bästa vänner på hela den här planeten, som också bor hyfsat i närheten, är min kusin. Sedan har jag vänner som bor en bit bort, som jag också känt under en längre period men som jag inte träffar lika ofta på grund av distansen. En sak alla dessa tjejer har gemensamt är deras godhet och förmågan att få mig på bra humör. Varenda en av dem är snäll, omtänksam och rolig. Även om jag kan öppna mig och berätta saker för allihop finns det alltid någon som förstår en speciell sak bättre och då vänder jag mig till den personen om jag behöver råd eller liknande.
I början av sommaren, som ni säkert sett på bloggen, åkte jag och tre vänner till Turkiet, Alanya. Jag har tidigare åkt på språkresa till Malta, samt varit i London utan föräldrar men det här var första gången jag åkte sådär långt bort och behövde klara mig på egen hand. Vi allihop har känt varandra sen många år tillbaka och det var riktigt kul, och framförallt lärorikt, att umgås så tätt inpå varandra under en hel vecka. Man lärde känna varandra på en helt ny nivå och man lärde sig att sammarbeta. Alla ville inte samma saker hela tiden men vi fick det alltid att fungera ändå. Under den här resan fick jag verkligen bekräftat för mig hur mycket jag älskar dessa tjejer och hur tacksam jag är över att ha dem i mitt liv - precis som alla mina andra vänner.
Bild från Alanya.