Jobbiga avsked
Sedan jag för två år sedan bestämde mig för att hoppa av den linjen jag läste på gymnasiet och byta till en annan har jag inte ångrat mig en sekund eller tvivlat på om jag tagit rätt beslut eller inte. Jag har heller inte brytt mig om att jag har ett år kvar efter att mina kompisar tagit studenten eller mått dåligt över att gå ett år extra. Det enda jag mår dåligt över nu är att mina vänner försvinner. Inte att de försinner ur mitt liv men ur min vardag. En har åkt iväg för att studera i USA och en annan är påväg dit också för att arbeta som aupair i ett helt år. Trots att jag har min underbara familj, min pojkvän och alla mina andra vänner känns det på något konstigt sätt tomt. Eller det kommer att bli det om inte annat. Det är den där hemska känslan av att inte vara bara ett par minuter från varandra utan flera tusen mil som tar kål på mig...
För exakt en vecka sedan träffades vi några tjejer hemma hos Fanny över en brunch. Fanny åkte till USA i fredags för att studera i två månader så det var ett sånt där tillfälle att spendera tid tillsammans och säga hejdå.
